Novellen ”Story of Your Life” av Ted Chiang kom 1998 och handlar om Louise Banks som får i uppdrag att lära sig kommunicera med de utomjordingar som precis landat på en rad olika platser runtom jorden. Det är en av mina favoritnoveller och det är jag inte ensam om – ”Story of Your Life” vann eller nominerades till så gott som alla stora sf-priser året den kom och har lästs vitt och brett av såväl sf-fans som läsare som kanske inte vanligtvis lockas av genren. 2017 kom en filmatisering av novellen med titeln Arrival, regisserad av Dennis Villeneuve. Att en Hollywoodfilmatisering av ”Story of Your Life” inte skulle innebära genomgående förändringar av berättelsen var det gissningsvis ingen som väntade sig när nyheten om att novellen skulle bli film först kom. Det skulle ju, om inte annat, vara en orimlig förväntan – att överföra en berättelse till ett annat medium är alltid en process i översättning och omtolkning som omöjligtvis kan lämna förlagan oförändrad.

På så vis är det högst förståeligt att medan Chiangs novell bibehåller ett avsmalnat, närgånget fokus på sin protagonist och hennes kontakt med de nyanlända utomjordingarna, visar filmen upp ett bredare, mer multipelt perspektiv som inte bara ger större utrymme för andra infallsvinklar än enbart Louises egen, utan i större utsträckning också skildrar heptapodernas inverkan utanför labbet där Louise försöker lära sig kommunicera med dem. Att heptapodernas utomjordiska språk ser ut som konstnärligt utsmetade kaffefläckar i filmen är också en sak en ändå kan ha överseende med – just icke-mänskliga saker och koncept blir ju så lätt sämre när de måste skildras direkt, snarare än beskrivas i lösa termer som ger läsarens egen fantasi fritt spelutrymme. Med det sagt är Arrival inte en dålig film, eller ens nödvändigtvis en dålig omtolkning av Chiangs novell. Men däremot är den ett tråkigt bevis på att Hollywood i slutändan bara verkar kunna göra sf-filmer på ett enda sätt.

Till skillnad från majoriteten av de verk inom sf-genren som filmatiserats de senaste åren, är ”Story of Your Life” primärt ett tankeexperiment. Den ställer och skissar upp svar på frågor som: Hur skulle ett icke-kronologiskt förhållningsvis till världen se ut? Vad skulle hända om den mänskliga hjärnan kunde förändras radikalt genom att lära sig ett nytt, utomjordiskt språk anpassat för en verklighetsuppfattning som inte fungerar som vår? Hur fungerar konceptet fri vilja utanför tidens linjaritet, när inget skiljer dåtid, nutid och framtid åt? Därtill är den en first contact-berättelse som aldrig besvarar den fråga som ligger till grund för berättelsens premiss: vad gör egentligen heptapoderna på jorden? ”To see” och ”to observe” är de enda svar de någonsin ger, och i slutet av novellen försvinner de helt sonika och relativt odramatiskt, och ingen, allra minst läsaren, får någonsin reda på varför. Och på sätt och vis är det inte så konstigt – utomjordningarna är en förutsättning för de ovan nämnda frågor som novellen lägger fram, men ”Story of Your Life” handlar aldrig riktigt om dem, utan om hur deras språk påverkar en människa som lär sig det och hur en kan möta någon som inte bara är annorlunda mot en själv, utan som dessutom uppfattar själva verkligheten på ett helt annorlunda vis: ”[W]hat kind of worldview did the heptapods have, that they would consider Fermat’s principle the simplest explanation for light refraction? What kind of perception made a maximum or minimum readily apparent to them?”

Ironiskt nog är det just det som gör Chiangs utomjordningar så fascinerande och intressanta: att han låter dem främmande på riktigt. Även om det går att greppa en del om heptapoderna – såsom deras språk och deras sätt att uppfatta världen – är de och deras motiv i slutändan kanske helt enkelt oförklarliga; kanske de ligger helt enkelt bortom det som är mänskligt möjligt att förstå, just eftersom de inte är mänskliga. Chiang är långt ifrån den enda som väljer att använda sig av utomjordingar på detta vis, men åtminstone i den typ av sf-berättelser som Hollywood verkar gilla är de oftare av den humanoida varianten, både fysiskt och mentalt.

Heptapoderna i Arrival är långt ifrån humanoida till utseendet, men det är just i filmens oförmåga att låta utomjordningarna vara främmande som filmen för mig faller platt. I Arrivals klimax är heptapoderna i full färd med att lämna jorden då Louise helt plötsligt får någon slags telepatisk kontakt med en av dem. Hon hissas upp i ett av deras skepp och där förklarar heptapoderna varför de kommit till jorden och varför de spred ut sina landningsställen över jordklotet – för att föra mänskligheten samman och avsluta våra många krig och konflikter mellan och inom nationsstaterna. Varför? undrar Louise som precis som undertecknad verkar ha svårt att förstå varför en utomjordisk ras inte har något bättre för sig än att leka intergalaktiska fredsmäklare av sin rena goda vilja. För att de kan se in i framtiden, förklarar heptapoden, och har sett att om många årtionden så kommer mänskligheten att rädda heptapoderna som art – förutsatt att mänskligheten inte tagit livet av sig själv genom ändlösa krig först.

Det faktum att heptapoderna förhåller sig till världen bortom en linjär tidsram används i ”Story of Your Life” för att diskutera determinism, fri vilja, och vilken roll språk kan fylla för varelser som upplever ”simultaneous consciousness”; i korthet blir det ett försök att förfrämliga vår egen ontologiska verklighet. I Arrival blir den en profetia, vars syfte i slutändan verkar vara att, istället för att förfrämliga, cementera den antropocentriska idén om människan som universums självklara mittpunkt.

När jag först läste att ”Story of Your Life” skulle bli film hoppades jag att det skulle betyda att vi skulle få en sf-film som faktiskt på riktigt tog till vara på sf-genrens potential för tankeexperiment, snarare än en klassisk actionrulle försatt i en framtid bland lasergevär och linsöverstrålning. På ytan verkar Villeneuve till stor del ha levererat med Arrival, men i slutändan bygger den på ungefär samma premiss som vanligt: galaxen är i fara och det är upp till människan att rädda den.